Mariestadsbygdens släktforskareförening reser Ymsen runt 2023

       Den 13 maj 2023 samlades ett fyrtiotal intresserade för en biltur runt sjön Ymsen. Denna strålande försommardag fick vi en unik möjlighet att se intressanta och natursköna platser, samt lära mer om vår bygd och dess historia.

       Först gick färden till Säckestads egendom där ägaren Magnus Dimberg tog emot framför mangårdsbyggnaden byggd i början av 1800-talet. Gården ägdes en gång av biskopsstolen i Skara, som anlade ett befäst hus eller borg på platsen. På plats berättade sedan ordföranden Christer Bengtsson om sjön Ymsen, dess historia samt om de två torvmossarna, Fredsbergs i norr och Jula mosse i söder.

       Sjön är relativt grund, med ett konstant djup av fyra meter, på någon enstaka plats fem meter. Den är fiskrik och lär inneha rekordet för största fångade gös i landet. Vi fick också lära oss om Jula torvströfabrik som startades år 1900 av Sigfrid Larsson i Utby – då endast i form av ett litet skjul. Verksamheten utvecklades snabbt, med två tillfälliga bakslag på grund av eldsvådor orsakade av gnistor från det så kallade Måsa-Maja, Mariestad-Moholms järnväg som sträckte sig över mossen. Slutligen jämnade ytterligare en brand midsommarhelgen 1956 torvströfabriken med marken. Alla inventarier samt bensinloket med nitton vagnar förstördes. Verksamheten avslutades några år senare.

       Vi fortsatte därefter norrut genom den skira grönskan. Vi stannade vid Bäcks kyrka där vi välkomnades av Elisabeth Palmstierna som berättade om kyrkan. 1748 behövde den gamla kyrkan ersättas, och sockenstämman fick gehör hos biskopen att uppföra en ny.         Bygget gick i rekordfart; man arbetade från klockan fem på morgonen till åtta på kvällen.     Bland annat forslades sten från det sedan länge raserade Ymseborg över isen till bygget. Redan året efter, 1749, stod kyrkan klar att användas, även om tornet ännu inte var färdigt. Ytterväggarna var då putsade i en rosa ton. De äldsta föremålen i kyrkan kommer från den gamla, såsom dopfunten från 1200-talet. Det allra äldsta och mest unika föremålet är dock den så kallade Madonnan i Bäck, en kvinnofigur utskuren i lindträ, tillverkad i Skaratrakten mellan 1130 och 1150.

       Vi for sedan vidare, rundade sjöns norra ände och slog oss till att börja med ner vid foten av Ymseborg för att äta medhavd matsäck. Kullen var denna dag förgylld av gullvivor och utsikten över sjön var enastående. Fridfullt har det dock inte alltid varit. Redan på 1100-talet lär det ha funnits en befästning här, en så kallad fornborg, men först 1281 finns den belagd i skrift, av Magnus Ladulås. Här fanns de upproriska Folkungarna vilka slutligen besegrades av Magnus Ladulås som troligen lät riva Ymseborg, innan 1282.

       På säteriet Borrud blev vi därpå mottagna av syskonen von Hofsten. Från det vackra magasinets trapp berättade Marie-Louise von Hoffsten-Jonasson om gårdens historia. Ett tidigt dokument är ett köpebrev från 1376 som visar att Svarte Ture Jönsson då köpt gården. I stengrunden finns dock bevis för att det fanns ett hus här redan i början av 1300-talet.

       Långt senare, år 1618, byter Jöns Bonde till sig gården, och det var också han som byggde den befintliga huvudbyggnaden. Ätten Bonde var på den tiden en mycket stor jordägare i trakten. Sonen Nils Bonde utvecklade gården till en mönstergård, och efter hans död drev hustrun Ebba Fleming Borrud i 25 år. Marie-Louise berättade att det ofta var kvinnorna som ansvarade för gårdarna runt Ymsen på den tiden, inte sällan på grund av att de betydligt äldre makarna dött.

       Syskonen von Hofstens farfar Erland von Hofsten köpte gården 1918. Det är nu tredje generationen i släkten som äger den; sonsonen med samma namn, Erland von Hofsten. Borrud är framför allt en skogsgård med en areal på omkring 1300 tunnland.

Efter att vi fått se oss omkring i den vackra miljön med sjöutsikt, satte vi oss i bilarna och tog oss till platsen där ett av Borruds tretton dagsverkstorp en gång legat.

       Klockaretorp, som numera tillhör gården Assmundstorp, var ett förhållandevis stort torpställe, och hade följaktligen många dagsverken i kontraktet. Christer Bengtsson berättade om sina förfäder som bott och verkat här i två generationer, mellan 1800 och 1890. Det är svårt att förstå hur torparfolket klarade av att sköta allt som låg på deras lott; det var ett liv fyllt av hårt arbete. Vi strosade genom den betade hagen där spåren efter både stuga och lagård ganska lätt gick att identifiera.

       Därmed var utflykten till ända. Det blev en dag full av sinnesintryck, insikter samt av nya bekantskaper. - Ett särskilt tack vill MSF rikta till Magnus Dimberg, syskonen von Hofsten samt familjen Svalmark på Assmundstorp.

                                                                 Kristina Albinsson 16 maj 2023