msfmariestad.se

PROGRAM FÖR

Hösten 2025

Bilresa till Torsö lördag 30 augusti.

Se separat inbjudan!

Besök hos DaCapo måndag 15 september.

Samling Trädgårdsskolans gamla skolgård 17.30.

Temakväll onsdag 01 oktober.

Guidad rundvandring på stadsbiblioteket. Samling

utanför entrén 17.30; indelning i grupper.

Kaffeservering, mingel.

Hjärtligt välkomna!

Medlemsmöte onsdag 15 oktober kl. 17.30 Kronstrandsrummet.

Föredrag författaren, barnmorskan Pia Höjeberg, Sthlm;

”Barnmorskornas historia”. Kaffeservering, mingel.

Släktforskarrummet bemannat efteråt.

Hjärtligt välkomna!

Arkivens Dag lördag 8 november kl. 11.00 Kronstrandsrummet.

Föredrag arkeolog Anna Nyqvist Thorsson; ”Utgrävningarna i Husaby så här långt”. Släktforskarrummet bemannat efteråt.

Hjärtligt välkomna!

Temakväll tisdag 11 november kl. 18.00 Kronstrandsrummet.

Tomas Jiglind, Mariestads Bildarkiv, förevisar gamla fotografier på stor duk. Motiv från Mariestad med omnejd, men även annat.

Släktforskarrummet bemannat efteråt. Kaffeservering, mingel.

Hjärtligt välkomna!

Temakväll tisdag 25 november kl. 18.00 Kronstrandsrummet.

Christer Bengtsson; ”Rättsinstanser gammalt tillbaks, tingshus nära oss samt några fall ur domböckerna”. Släktforskarrummet bemannat efteråt.

Kaffeservering, mingel.

Hjärtligt välkomna!

Medlemsavgift

Medlemsavgiften för 2025 är 150 kr för enskild medlem och 200 kr för två medlemmar på samma adress. Vårt bankgiro 445-3007.

Forskarhjälpen

Startar torsdagen 2025-09-11 kl. 10-12 för att sedan återkomma varannan torsdag t.o.m. november ut. Motsvarande för onsdagar kl. 17-19 med start 2025-09-17 t.o.m. november ut.

Varmt Välkomna!

Frågor om medlemskap: kassor.msf@gmail.com

Förenings hemsida: www.msfmariestad.se

Föreningens facebooksida:

Mariestadsbygdens Släktforskareförening

Varmt välkomna att ta del av höstens aktiviteter hos
Mariestadsbygdens Släktforskareförening.
Tag gärna med andra som är intresserade av vår
spännande verksamhet. Styrelsen MSF

Barnmorskeskrået av Pia Höjeberg

Ett fyrtiotal åhörare fick onsdag den 15 oktober ta del av Pia Höjebergs berättelse om hennes värdefulla gärning där hon uppmärksammat och dokumenterat barnmorskornas historia.

Barnmorskan och författaren Höjenberg kommer från Stockholm och som ung arbetade hon under ett antal år i Afrika. Där väcktes hennes intresse för de traditionella barnmorskorna, och hon insåg då att så gott som inget fanns dokumenterat om det svenska barnmorskeskrået. Hon inledde sin forskning med att skyndsamt intervjua de gamla barnmorskor som var födda kring sekelskiftet om deras kunskaper och erfarenheter. Det arbetet resulterade så småningom i boken Jordemor, som forskare sedan flitigt använt som källa i akademiska avhandlingar.

På 1600- och 1700-talet födde kvinnorna sittande på en s.k. förlossningspall, med kläderna på. Det mesta av det som skedde i förlossningsrummet var hemlig kunskap. Man vet man inte så mycket mer - förutom en sak: Håret löstes upp och inga knappar skulle vara knäppta. ”Det tillslutna skulle öppnas”.

Barnmorskorna var vid den här tiden änkor efter eller gifta med hantverkare eller köpmän, och det var ett reglerat hantverksskrå. Redan 1682 fick läkaren Urban Hjärne i uppdrag av drottning Ulrica Eleonora att organisera förlossningsvården. Det var inte sällan rikets drottning som såg till att förlossningsvården reformerades.

Men det var en man, Johan von Horn, som kom att få mycket stor betydelse för utvecklingen av förlossningsvården. Efter att som barn ha sett sin mor lida och dö i en utdragen förlossning, bestämde han sig tidigt för att bli läkare. När han inte fick något gehör för att staten skulle ansvara för utbildning av barnmorskor, startade han en egen kostnadsfri utbildning på 1690-talet. Han skrev också den första boken om förlossningskonst.

1777 kom första reglementet för hela riket. Nu skulle kvinnor inte heller längre tvingas uppge faderns namn, man kunde föda i hemlighet. Begreppet ”fader okänd” dyker upp i födelseböckerna, samt även ”moder okänd.”

På 1800-talet infördes en viktig lag; barnmorskorna tilläts använda ”instrument”. De behövde inte invänta läkare, utan kunde själva använda förlossningstång. Under detta århundrade (1877) kom också den ”antiseptiska revolutionen”; man tvättade händerna innan arbetet med kvinnan, inte bara efter. Mängder av kvinnor undkom ödet att dö i barnsängsfeber.

På 1940-talet skulle barnmorskorna även ha sjuksköterskeutbildning. Förlossningen lyftes då ur sitt sociala och kulturella sammanhang, och själva förlossningen kom att bli mer av ett sjukdomstillstånd, enligt Höjenberg.

Pia Höjeberg har skrivit ett flertal böcker. Tröskelkvinnor (2000), anser hon själv vara sitt livsverk.

Kristina Albinsson

Bilutflykt till Torsö lördagen den 30 augusti 2025

Vill börja med att tacka Er som var med igår för en skön och trevlig dag! 36 deltagare infann sig i Torsö kyrka, Wiksala, för en inledande, dryg timmas Torsöhistorik. Jag hade varit där en stund innan och ordnat med ljud och ljus etc. Med lagom till kaffedags efter anförandet följde så halva gänget åt gången med ned till Sjöberga/Skeberga, under det att övriga fikade.

Vid den gamla ångbåtsbryggan/lastbryggan berättade jag om båttrafiken över till Mariestad, tegelbruket, dansbanan vid Lambar samt naturligtvis gården Sjöbergas historia. Efter detta transporterade sig var och en till Fogelö kapell, där jag mötte upp, sedan jag stängt Wiksala.

Följande halvtimma återgav jag historien kring Fogelö gård, de tre kapellen, ödekyrkogården, båt-/skeppsbyggandet och slutligen Bromö glasbruk. Solen hade kommit fram som på beställning, då vi inledde dagen och det var riktigt skönt att kunna fika utanför kapellet efteråt.

Inför resans senare två stopp uppe på norra Torsö, valde några att spara benen, varför sällskapets deltagare blev färre; dock hade jag 10 bilar i karavan upp till Swartåkraviken. Vi reste på smal grusväg och på plats vid “Västerhamnas” natursköna badplats gick jag igenom lakametet i viken, men framför allt historien bakom stenbrotten uppe vid Kilmaren, vilka är relativt okända.

Slutligen flyttade sig karavanen; nu sju bilar, till Tranviken och hembygdsgården Hulan = Eskilsvik. En försiktig promenad på stig, som går över berghällar och genom sänkor, kröntes resan med besöket i den låga fiskarstugan. Som medlem i hembygdsföreningen vet jag var nyckeln är. Här gavs jag tillfälle att förklara platsens tidigaste ursprung med fyra små boställen, närmast en tå.

Idag återstår endast Eskilsvik. Hålan/Holan, Gäddetorpet och Gäddetarmen är sedan länge borta; endast en ruin finns kvar i markerna. Här bodde en gång fattigfolk men också hantverkare, vilka undvek skråkassans årliga avgift genom frihetsmilen; bosatta mer än en mil från Mariestad.

Således nöjda med dagen och ganska hungriga (undertecknad) begav sig alla hemåt igen. Jag är soligt glad över responsen samt det visade intresset för Örikets förflutna och vill åter tacka Er Alla för en verkligt trevlig dag med gott sensommarväder! Med sju liknande guidningar i ryggen; en för MSF, övriga för Torsö Hembygdsförening, tar jag med mig minnet av gårdagen som speciellt trevlig!

Tack Alla!

Christer Bengtsson

Vårens Bussutflykt med Mariestadsbygdens släktforskareförening

Lördagen den 10 maj 2025 begav sig föreningen ut på bussresa i sydväst; en dag då solen sken och naturen stod i sin vackraste skrud.

Första uppehållet blev i Alingsås, på Stampens kvarn. Här vid ån byggde Jonas Alströmer en klädesstamp 1727, men så småningom blev det istället en traditionell spannmålskvarn.

Medan vi intog vårt förmiddagsfika, fick vi veta en del om platsen och verksamheten förr och nu. Man imponeras av kunskapen och yrkesskickligheten som krävdes för att driva en kvarn. Numera är Stampens kvarn ett kulturcentrum med bland annat konstutställningar och konsthantverk på somrarna.

Därefter styrde vi kosan söderut till Fjäråstrakten. Vi besökte där Äskhults by, en genuin 1800-talsby med anor från 1600-talet, mycket naturskönt beläget.

Den grå lilla byn ligger samlad på en höjd. De fyra gårdarna behövde inte flyttas vid skiftesreformerna, eftersom man utan problem kunde dela upp ägorna i fyra likvärdiga delar.

Efter en utmärkt guidning utfodrades alla trettiofyra resenärerna med god soppa i caféet som är inrymt i en av de gamla gårdarna.

Sjuhäradsbygden, närmare bestämt Marks härad, blev nästa mål på resan, när vi styrde norrut på riksväg 41. Här finns textilindustrins vagga, och det blev kring detta vårt besök kretsade. Centralorten i kommunen Mark består av de tre samhällena Skene, Kinna och Örby, där Kinna är störst. En mängd textilindustrier har präglat trakten och gör till viss del ännu. Ett av de företag som fortfarande producerar på hemmaplan är t.ex. Ludvig Svensson AB.

Hults gård, strax utanför Kinna, är en s.k. förläggaregård där ägarna numera framgångsrikt driver ett bed and breakfast. I den vackra miljön blev vi serverade eftermiddagskaffe och fick ett informativt och mycket intressant föredrag av Leif-Åke Åkesson, medlem i föreningen Förläggargårdar i Sjuhärad.

Det var i Sjuhäradsbygden, och främst i Mark, som den unika textila förläggarverksamheten fanns. En förläggare i det här sammanhanget, var en driftig bonde som på 1800-talet köpte in bomullsgarn i Göteborg. Han lät sedan väverskor ute i bygden väva tyger på hemmaplan, i sin torpstuga. Den störste av dem alla, Sven Andersson på Kinna Sanden, lär i mitten av 1800-talet ha haft uppåt tvåtusen väverskor som mest.

Förläggarna blev inte sällan mycket förmögna och uppförde herrgårdsliknande mangårdsbyggnader. Många av dessa är bevarade och utgör ett karakteristiskt drag för Mark. Kommande generationer lät kreativitet och pengar arbeta vidare vilket framför allt till ledde utvecklingen av textilindustrin, men också av annan industri som kom att få stor betydelse för Sverige. Bland många andra hittar man här överraskande nog företag som SKF och Volvo.

Sista anhalten på vår resa blev ett stopp i Fritsla, den ort i Mark som har flest förläggaregårdar. Via den vackra Ätradalen tog vi oss sedan tillbaka hem till Skaraborg.

Kristina Albinsson

Mariestads Stadsbibliotek

Är du intresserad av släktforskning?

Mariestadsbygdens släktforskareförening finns för dig.

Kunnig personal i släktforskarrummet de dagar forskarhjälpen finns på plats.

Mariestads bildarkiv och Västgötasamlingen.

Välkommen!

För frågor

om medlemskap, adressändring, byte av e-mail adress, så kan du kontakta MSF:s kassör och medlemsansvarige Peter Aronsson på email adressen;

kassor.msf@gmail.com

Seniormässan 3 september 2025 på Karlsholme

Mariestadsbygdens Släktforskareförening MSF, visade hur och var man kan söka på släktingar i datorn och i olika program. Flera besökare fick hjälp och föreningen antecknade flera nya medlemmar.

Peter Aronsson, Helena Sillerström, Ingrid Hagström, Kristina Albinsson och Mats Hemström

Stadens lungor och öppna ytor.

Sedan århundraden är det väl känt att en stad behöver ytor, fria från bebyggelse. Dessa minskar vår känsla av instängdhet, som annars lätt kan infinna sig. Mariestad är härvid inget undantag och kan ännu erbjuda människor gott om grönområden samt publika torg. I hertig Carls, sedermera kung Carl IX:s, privilegiebrev av den nionde oktober år 1583 kan man läsa följande; ”Til thet fierde haffwe Wij aff nåde och till menige borgeres nytte och gagn i offte;de Mariaestad, samptyckt och efterlatit twå Marchneder om åhret, then förste om Kyndermesse som skal ware allemans Marchnet, then andre på S. Erik Konungs dag, och then skal ware stadzens endskiljde Marchnet såsom then som står på Helige Kors om hösten i Hoffwa. Teslikes Twå torgdagar om weken, nembligen Odenssdagen och Lögerdagen …” etc. Stadens grundare försåg oss alltså med goda möjligheter till köpenskap och utbyte, människor emellan.

Praktiskt måste det till torgytor och andra öppna platser för genomförandet. Kreatursmarknaderna har hållit till ut mot Ekudden från tid till annan, men också på det s.k. Bantorget, vilket dock tillkom ganska sent i stadens historia. Ett torg skall dock ha funnits tidigt och då troligen på den plats där Gamla torget idag återfinnes! Redan på den äldsta bevarade stadsplanen från år 1693, utförd av Sven Broddeson och fastställd av Kung Carl XI, är sagda torg på plats. Orsaken till denna plan var den förödande stadsbranden samma år, vilken lade mest hela bebyggelsen i rykande ruiner. Efter nästa, tillika stora men mera begränsade stadsbrand år 1895, tillkom slutgiltigt Fisktorget i ena ändan av den nya Esplanaden, för dylik handel med sjöns dyrbara gåvor.

Broddessons plan kom att följas och bestå i ca. 150 år. Först 1853 upprättade F.A.W. Hultström en ny i samband med stadens utvidgning åt öster, fastställd av Kung Oscar I år 1854. Det är nu som Nya torget på allvar ser dagens ljus. Hultströms plan ändrades och utökades under åren 1884-1885, men på grund av branden sjätte december 1895, kom delar av dessa förslag ej att genomföras. Istället blev Nya torget en tid utrymme åt de s.k. nödbostäderna, upplåtna åt de många hemlösa efter eldens framfart. Barn föddes i dessa enkla hus, några gick bort i desamma av naturliga orsaker, äktenskap ingicks mellan några av dess boende. Idag återstår några få, utflyttade och ombyggda av dessa byggnader; ett på Sandbäcksvägen, två sammanbyggda vid korsningen Madlyckevägen – Stockholmsvägen.

Runt nya torget har ivrig köpenskap bedrivits i många affärer. Bilden ovan torde vara från 1890-talets första år, innan branden. Huset i fonden står bakom nuvarande glasskiosken i sydvästra hörnet. Goda ögon kan urskilja ”Johanna Hieronymus” affär samt ”Anna Hofgrens Möbelhandel”. Därtill syns husen utmed Österlånggatans sträckning söderut och, inte minst, stadsteaterns välkända siluett i bakgrunden. Torget är belagt med kullersten; den huggna graniten kom senare. En längre tid innehades fastigheten av barberare Johan Henrik Kööp, född i Tyskland 1840 och sedan länge begravd samman med familjen, under den vackra, svarta ängeln på Södra kyrkogården. Kööp hade rak- och frisersalong men drog också ut tänder à en krona stycket! I den senare tillkomna och sammanbyggda grannfastigheten, fanns förutom dennes rörelse P.W. Karströms bokhandel (innan flytten till nuvarande läge), Henrika Andersons Mode samt Richard Lexens Manufaktur och Klädesaffär. Allt där varuhuset Knallen nu är beläget.

Ett besök på Nya torget idag blir på den kvadratiska, huggna gatstenen. I nordvästra hörnet minner året 1957 om stensättarnas möda. Per-Erik Willös skulptur ”Vänerskutan” i kopparplåt och granit från år 1966 dominerar bilden. Klings glasskiosk står ännu kvar. Motsvarande korvkiosken i sydöstra hörnet är dock borta. De otroligt vackra båda husen; Sparbankshuset i väster samt byggmästare A.E. Ahsltröms bostad; Ahlströmska huset i norr, är bedrövligen nedrivna och ersatta med modernare arkitektur .. Österlånggatans sträckning från torget ner till Kungsgatan blev slutligen ändrad till gågata, stensatt år 1995, idag en viktig affärsgata.

Vår stad, som andra städer i världen, har anlagt torg och grönytor till allas nytta och rekreation. Närheten till Vänern och dess stränder, öppna för allmänheten, lockar nya boenden hit. Således är det, enligt undertecknad, av yttersta vikt att dessa ytor får bestå, även till kommande generationers glädje. Vi har verkligen en vacker idyll, med mycket historia, att leva våra liv i. Den skall vi alla värna.

Christer Bengtsson

Ordförande Mariestadsbygdens Släktforskareförening, MSF.

Källor:

Foto: P.A. Eriksén, Skövde - Västergötlands museums bildarkiv.

Mariestad, Minnesskrift utgiven vid firandet av stadens 350-årsjubileum tjugoförsta juni 1933.

Webmaster

Gunnar Ekman

eg.ekman@telia.com

Sidan senast uppdaterad den 2025-11-01

Länk till information vad som finns i forskarrummet på Mariestads bibliotek

Temakväll

Den 17 april inbjöd släktforskarföreningen till temakväll på bibliotekets Kronstrandsrum under rubriken ”Häxprocessernas hemska tid och dess överlevande dokument”. Ordförande Christer Bengtsson som höll föredraget, gav inledningsvis en historisk bakgrund till det som i Sverige kulminerade i de grymma förföljelserna under åren 1667 till 1676.

Förföljelse av de religiöst oliktänkande kan spåras ända till romartidens rädsla för magiker och liknande, via den katolska inkvisitionen och senare reformationen, då människor med avvikande uppfattningar avrättades. Han framhöll skriften "Häxhammaren från inkvisitionstiden" som ett betydelsefullt instrument vid häxjakt. Skriften gavs ut ända till 1660-talet.

Startskottet till häxprocesserna i Sverige blev Gertrud Svensdotters vittnesmål i Älvdalen. Gertrud, som själv blivit anklagad för häxeri, angav under press flera andra kvinnor, bland andra pigan Märet Jonsdotter. Märet blev det första offret, och året var 1667.

En nationell Trolldomskommission tillsattes året efter, för att man skulle kunna ha en övergripande kontroll över häxverksamheten i riket. Hysterin spred sig över landet, bland annat ut till södra Norrlands kust och till Stockholm.

Bengtsson tog upp fenomenet barnvittnen, då man till exempel kunde låta pojkar stå vid kyrkporten om söndagarna och peka ut de kvinnor som var häxor. Några dystra nedslag under dessa år är massavrättningen i Mora 1670 då tjugotvå personer avrättades, samt den värsta händelsen, avrättningen år 1674 på Bålberget i Torsåker i nuvarande Kramfors kommun, då sjuttioen personer miste livet.

Troligen avrättades trehundra personer under häxprocesserna. De allra flesta var kvinnor, men även några var män. De som dömdes blev först halshuggna och därefter brändes deras kroppar. En kvinna brändes dock levande. Det var i Stockholm år 1676 och kvinnans namn var Malin Matsdotter, ”Rumpare-Malin” kallad. Malin blev ett av de sista offren.

Trolldomskommissionen avvecklades 1677, efter elva år, då en stor process i Katarina församling i Stockholm spårat ur, och vittnen blivit belagda med mened. Detta ledde till upplösningen av häxjakt i hela Sverige.

Kristina Albinsson

Resebrev

En strålande vacker höstdag for 17 glada medlemmar i Mariestadsbygdens Släktforskareförening, MSF, på sedvanlig bilutflykt. Resmålet denna gång var tusenårsstaden Skara, som sådan tredje äldsta i Sverige efter Sigtuna och Gamla Lödöse. Första anhalt blev, som sig bör, den ståtliga Domkyrkan. Här guidades gruppen av Domkyrkokaplan Judith Fagrell, vilkens berättelse förde åhörarna, med glöd och härlig inlevelse, från biskopsstolens inrättande år 1014 till kyrkorummets utseende idag.

Nästa stopp blev så Veterinärhistoriska museet, inrymt i Petter Hernqvists hem från tidigt 1800-tal. Denne pionjär startade veterinärutbildningen i staden, till stor nytta och framgång för våra tamdjurs hälsa. Hernqvist lät bygga sitt hem på grundvalarna av det medeltida franciskanerkonventet, vars rester grävts fram i källaren. Förutom dessa gråbröder kunde staden ståta med ett dominikanerkonvent (svartbröder) samt tre(!) församlingskyrkor och två borganläggningar; Gälakvist samt Skaraborgen, från olika sekler.

Även maten har sin självklara tid på resorna, varför sällskapet därnäst avnjöt en verkligt god lunch på återöppnade Kråks Värdshus. Slutligen promenerade deltagarna de få stegen upp till Västergötlands Museum, sprängfyllt med artefakter och kunskap om gångna tiders Skaraborg. Somliga gick direkt till museibiografen för att se film om t.ex. utgrävningarna i Varnhem, andra tog sig först till källarens medeltidsutställning. Nöjda med dagen for sedan envar åter till vår egen, vackra stad. Den som nu detta läser; minns att Din hembygd har mycket att upptäcka och njuta av, välkommen till Din historia!

Christer Bengtsson Mariestadsbygdens Släktforskareförening MSF

18 september 2024

Vackra rosettfönster

Sveriges äldsta bok från 1100-talet

Sveriges första Veterinärskola

Relikskrin från Jäla

Domkyrkokaplan

Judith Fagrell

Mariestadsbygdens släktforskareförening

har en sida på facebook

Gå in på Mariestadsbygdens Släktforskareförenings Facebooksida.

Du som är intresserad av släktforskning i Mariestad med omnejd är välkommen.

"Här använder vi en god ton till varandra. Inlägg och kommentarer som rör politik, religion och reklam och sådant som inte har med släktforskning att göra är ej tillåtet och tas bort om sådant skrivs.”

Peter Aronsson och Helena Sillerström

Välkommen!