Medlemsmöte 2022

               Den 19 oktober samlades de intresserade åhörarna i Kronstrandsrummet på biblioteket där föreläsare Kristina Albinsson berättade om hur och varför hon började skriva en bok om sin släkt, ”Syskonband.” Sedan 15-års åldern har hon varit intresserad av släkten och dess historia.

               Efter ett arvskifte kom föräldrarna hem med en gammal trälåda med brev, bl a ett brev från 1902. Det fanns även en dagbok från 1890 och kassaböcker. I och med att läsa i de olika böckerna lärde hon sig förstå släktens status och hur människorna hade det och hur de levde. Det fanns även ett kassettband i släkten där mamman spelat in i smyg när fadern läser upp brev. Att få höra en röst och inte bara läsa i skrifter var en upplevelse.

                Hon har precis kommit ut med en fortsättning av släkten, ”Det tjugofemte barnet.” Denna bok handlar om släkten från 1700-talet. Kristina berättar om alla barnen, vad de utbildade sig till samt strapatser under deras liv.

                Mycket intressant föreläsning och livsöden och böckerna är läsvärda för den som tycker om historik och släkthistoria.

Eva Ekman sekreterare i MSF

En resa genom Sveriges historia genom att följa släktens vindlande familjetrådar.

På Arkivensdag lördagen den 12 november 2022 gästade Ingela Kärf biblioteket i Mariestad.

Ingela berättade om sin släktforskning och om hur hon gått till väga. Den vindlande tråden från familj till familj, från nutid till att hamna ända ner till Harald Blåtand, mitten av 900-talet.

           En fantastisk resa med ord och många bilder. Från det enkla livet där sex av elva barn dog i en familj till många kända personer, adelssläkter och kungar florerade. Familjerna och släktingarna har flyttat runt till många olika platser i Mellansverige.

           En bra, spännande och intressant släktforskning.

Eva Ekman sekreterare i MSF                                                                                                                                                                 

                 Fredliga vårdar utmed våra vägar.

            I det gamla bondesamhället hade de självägande bönderna ansvaret för landets vägnät, något som slogs fast redan i landskapslagarna. För en rättvis fördelning av väghållningsskyldigheterna upprättades vid olika tidpunkter s.k. vägdelningslängder. Från 1628 låg ansvaret för detta på det då nyinrättade lantmäteriet men myndigheten lät oftast anlita någon av länsstyrelsens tjänstemän, t.ex. kronofogden eller fjärdingsmän, för indelningen.

                I den s.k. delningslängden numrerades vägstycken och fördelades bland bönderna i form av ”väglotter”. Årligen hölls vägsyner vid vilka intressanta syneprotokoll nedtecknades. Bonden å sin sida lät oftast förfärdiga en eller två stenar med lottens nummer, som sattes upp vid början och/eller slutet av sträckan. En inristad pil visade också åt vilket håll gårdens ansvar sträckte sig. Ibland gjordes faktiskt markören i enkelt trä och har därför inte överlevt tidens tand. Åtskilliga stenar ligger idag begravda i våra moderna vägar som utfyllnad …

                 Väglagen av år 1891 är dock den första stadgan som uttryckligen tvingar den ansvarige att märka ut: ”Vid ändpunkterna af hvarje till underhåll indeladt vägstycke skola väghållaren anbringa tydliga märken, angifvande den fastighet, som har vägstyckets underhåll sig ålagt.” I och med denna lag ökade väglotternas antal till ca 325.000! Bondgårdens mantal = skattekraft skulle teoretiskt styra sträckans längd, men terrängens beskaffenhet kom att spela en stor roll härvid. Böndernas utskylder enligt den ålderstigna jordabokens förteckningar, ”årliga räntan”, må ha ersatts av nyare progressiva skatteuttag redan vid 1900-talets början men varje extra utskyld ansträngde givetvis. På 1920-talet togs denna naturaväghållning äntligen bort och ersattes med vägkassor indelade i väghållningsdistrikt.

                 Om Du som forskare är intresserad av just denna belastning för våra bönder bland anorna, finner man enklast delningslistor och syneprotokoll bland landskansliets handlingar i länsstyrelsearkiven. Även i länsmans- och kronofogdearkiven går sådana under stundom att återfinna samt, föga förvånande, i domböckerna … Vill Du upptäcka en välbevarad sten i vårt närområde: res från Ullervads kyrka mot Bengtstorp. Knappt en kilometer innan gården Södra Lövåsen finner den noggranne en sådan sten på höger sida om vägen, några meter in i terrängen, väl synlig men endast en halvmeter hög. En pil är inristad och ett nummer; vilket? Sänd Ditt svar efter utflykten till b.christer@telia.com ! Betänk bara att dessa stenar är skyddade fornminnen, vilka berättar om våra förfäders pliktfyllda och slitsamma liv. Känn också hur slät och fin väg vi oftast har att befara i våra dagar, inte sant?

Christer Bengtsson   Ordförande MSF