Suspendis a euismod pcomo solli temipor sccumsan in conseur curi tincidu porttio was velhicul etenun sociis penatius here pcomo sollics.

På utflykt till Västkusten.

I strålande soligt höstväder reste 55 medlemmar i Mariestadbygdens Släktforskareförening västerut lördagen 17/9. Efter ett första fikastopp alldeles intill Hunneberg gick färden vidare till Lödöse, säkert rattade av busschauffören Patrik Karlsson. Väl framme där besågs utställningarna på Lödöse muséum, vilka ger en god inblick i tiden före Göteborgs tillblivelse samt Sveriges medeltida, låsta läge i väster. Innan landet fick en egen kuststräcka mot havet tvingades skeppen gå runt Skåne och därmed erlägga den förhatliga Öresundstullen till Danmark.

Turen gick därefter till Instö Kök och Bar; restaurangen där en verkligt god lunch avnjöts. Beläget endast fem minuter före slutmålet, hade sällskapet redan vacker havsutsikt. Denna förstärktes med färjeturen över till Marstrand, en verklig pärla i solskenet! Efter en utmanande vandring upp till Carlstens Fästning möttes vi av vår guide, kommendant Eiwe Svanberg, för dagen iförd karolineruniform. Med stor inlevelse berättade han under den följande rundturen om fästningens historia, inledd med uppförandet 1658 efter freden i Roskilde. Byggd till stor del av fångar blev den snart platsen för ett av Sveriges hårdaste fängelser. Från 1700-talet bodde 30 fångar i samma cell, vilket skapade grogrund för misshandel och mord nattetid. År 1845 prövades dock den nya metoden med en fånge/cell, de första tre inlåsta i fem år. En överlevde, dock hade han mist förståndet. Huvudsakligen hölls livstidsdömda här, men också de som ”satt på bekännelse”. Här hade bevisen inte räckt till utan man förvarades på obestämd tid för att ge upp. En sådan var enda kvinnliga fången i fästningens historia, Metta Charlotta Fock, misstänkt för mord på make och barn samt avrättad efter bekännelse år 1809, sannolikt oskyldig. En annan känd fånge var Lars ”Lasse-Maja” Molin, vilken oftast begått sina brott iklädd kvinnokläder. Eiwe förevisade dessutom ett flertal hemska fängsel och beskrev hur man tillgrep prygel med spön och gatlopp som bestraffning. Slutligen upphörde fängelset 1854 då de sista fångarna flyttades till Skansen Kronan och Nya Älvsborg.

Efter avtackning av vår kunnige guide tog vi färjan åter för färden hemåt. Ett nödvändigt fikastopp i Lilla Edet gav krafter till sista milen hem till vår vackra stad, dit vi ankom 20.30.

Alla var nöjda med denna dag.

Christer Bengtsson