Soldaten från Ekby 2

 

Mariestadsbygdens Släktforskareförening

Soldathustrurna skall ha samma hågkomst som sina män. Det var de som drog ansvarsfylld försorg om många barn och torpet med djur och jord, då knekten var på möte eller i fält! Rättvist nämnes också soldaterna och deras familjer i ny- och uppodlandet av Sverige under 1700- och 1800-talen. Då en soldat antogs ogift gavs han en begränsad tid att finna en duglig hustru, eljest känner man till att befälet tog aktiv del i dennes val av kvinna. Lediga pigor eller andra visades upp som tänkbara och knekten anmodades att välja. Allt för hans och kronans torpstugas bästa. Johannes Knapps far , kronokusken Erik Gunnarsson Modig (1751-1822), vilken bebodde sodattorpet n:o 250, Nolskog kallat (i hagen mitt emot Manhem) hade ev. en lite annan anställning. Kanske utförde han skjutsning inte bara för militären ,vilket torde ha varit huvudsysslan, utan också för andra, kronan underställda. Dock fick han sin lön genom numret i likhet med sin företrädare och svärfader, knekten Nils Jonsson Östman (ca1709-1772). Denne, som var indelt under Östergården, Råkullen och Noltomten på n:o 250, antogs på Axvalla Hed 2/11 1729. Östman kommenderades som änkling med Skaraborgs Reg. till kriget i Finland senast 1742, men skrivs i det årets generalmönsterrulla som sjuk, kvarlämnad i staden. Dock återvände han hem, med nya hustrun Annika Danielsdotter Lindgren (ca1714-1788). Senast 1757 är han utbytt mot sin son Lars Östman, även han soldat vid numret en tid.

Åter till Johannes Knapps hustru Stina Pehrsdotter. Hennes far var dragonen n:o 59, ryttaren Petter Knape (1766-1828) under Brotorp Nohlgårdens rusthåll, Tidavad eller Tiåfwa, om vi använder det gamla folknamnet. Knape tilldelades efter antagandet 15/6 1788 en ”swart häst utan tecken, 11 åhr gammal, 9 quarter och 4 tum hög”. Själv beskrevs han som ”5 fot och 10 ½ tum lång.” Vid avskedet 17/11 1817 efter 29 års tjänst skrevs ”tjänt väl, bevistat finska kriget af åhr 1788 och sedan trenne fälttåg – anmäles till underhåll af tredje classen”. En ärrad ryttare således, som i sina två äktenskap fick åtta barn. Petter Knapes far var även han ryttare, med numret 57 under Väbjörnsgården, Ribbenåhs och hade erhållit sitt soldatnamn efter rusthållet: Pehr Ribbenberg (1734-1796). Även denne tjänstgjorde i 29 år. När det gäller soldat- och ryttartorpen under just Ribbenåhs olika militärrotar berättade numera bortgågne Ekby- och Vadsbokännaren Nils Pauli, att de skulle ha legat utmed en särskild väg, den s.k. ”soldategatan”, sträckande sig från skogen öster om byns gårdar, bort mot Frölunda. Stämmer detta bodde Ribbenberg där med sin hustru Maria Ambjörnsdotter (1745-1809) och fick med henne åtta barn. Talesättet att soldattorpen främst var rika på barn synes ofta vara riktigt. Även Maria var ryttaredotter: fadern Ambjörn Björnberg (1711-1767) red för numret 56 under Per-Persgården, också Ribbenåhs. Av generalmönsterrullorna förstås att denne deltog i Pommerska kriget 1757-59. Björnbergs svärfar var ryttaren n:o 72 Pähr Söderbergh (ca 1691-1743) under Sörgården, Binneberg. Denne man var på 1740-talet i likhet med Östman kommenderad till kriget i Finland och deltog också däri. Hans tjänstgöringstid blev likaledes 29 år.

Ursprungligen på 1680- och -90-talen bar knekten sitt sonnamn, vilket med tiden visade sig bli källa till en del förväxlingar. Carl XII beslöt därför under 1700-talets första krigstyngda år att soldaten skulle förses med ett lämpligt efternamn, unikt på regementet. Namnet kunde anspela på rusthållet/roten, en egenskap eller vara hämtat från djur- och växtriket. Fantasin visste här ibland inga gränser. Ofta gick sedan knektnamnet i arv till näste man på numret men kunde under lång tid inte ärvas av soldatens egna barn. Dessa fick sina efternamn enligt det gällande patronymikonsystemet. Pehr Ribbenbergs far hade precis som sonen namn efter roten: Per Knape (ca 1688-1777), knekt n:o 249 under Knapegården, Ribbenåhs. Han tjänade vid Skaraborgsregementet 1721-49 och deltog även han i kriget i Finland, under frihetstiden. Förutom sonen Ribbenberg blev Knapes son Olof Hagman med sonsonen Anders Warg tillika knektar i Ekby.

Slutligen kommer turen till Per Knapes svärfar ryttaren Oluf Larsson ( ? –1710). Troligen var denne till åren = medelålder kommen det aktuella året 1710, då han kallades in för numret 54 under Bengt-Larsgården, Ekby. Året innan, 1709, hade ju den svenska armén krossats i grunden i slaget vid Poltava och Carl XII var nu i exil i Turkiet. Från Bender gav han order om nya regementens uppsättande, något som bl.a. orsakade det kända Binnebergsdramat med mord på fogden Warenberg. Samtidigt såg danskarna sin chans att återta Skåne och allt annat de förlorat, varför de ånyo anföll i söder. Sveriges hemmavarande krigsfolk var numerärt litet, varpå den handlingskraftige generalen Magnus Stenbock gav order om att allt dugligt manfolk, från pojkar till åldringar, skulle delta i landets försvar. Oluf Larsson bör ha varit född senast runt 1660, troligen 1650-talet och skulle ha varit överårig. Ej heller fick han något soldatnamn i den hast som rådde. Ändå var han en av de som räddade Sverige intakt i slaget vid Helsingborg 28/2 1710. Dock blev denne karolin ”illa blesserad” och avled 26/4 ”i quarteret”. Utan Stenbocks armés insats kunde vårt land åter ha tvingats in i Danmarks rike eller i förhållande liknande Kalmarunionens. Hur som helst stupade ju Carl XII 30/11 1718 i Norge vid Fredikstens fästning, och i freden 1721 föll stormakten Sverige ohjälpligt samman. Yngre indelningsverket kvarstod dock till 1901, även om det sakta rustades ned under det sena 1800-talet och ersattes av modernare försvarsform. Vissa av de sista indelta soldaterna, så t.ex. farfars morfar Bågenholm, kvarstod på aktiv tjänst ända till 1905 à 1908. Detta för att göra övergången smidig till allmän värnplikt. I dag är dock den siste av dessa yrkeskrigare för länge sedan avliden.

Angående det sociala nätverket och giftena inom samma yrkesgrupp, just i Ekby socken med grannar, men också på landsbygden i stort torde följand belysa –

 

Pähr Söderbergh (indelt 1714-1743), Binneberg

 

far till Kierstin Pährsdotter

 

gift med Ambjörn Björnberg (1739-1759), Ekby,

 

far till Maria Ambjörnsdotter,

 

gift med Pehr Ribbenberg (1767-1796), Ekby,

 

son till Per Knape (1721-1749), Ekby,

 

far till Olof Hagman och farfar till Anders Warg, båda Ekby.

 

Per Knape dessutom

 

måg till Oluf Larsson ( ?-1710).

 

Pehr Ribbenberg också

 

far till Petter Knape (1788-1817), Tidavad,

 

far till Stina Pehrsdotter

 

gift med Johannes Knapp (1815-1837), Ekby,

 

son till kronokusk Erik Modig, Ekby,

 

måg till Nils Östman (1729-1757), Ekby,

 

även far till Lars Östman samt Anders Broman, båda Ekby.

 

 

Släktforskning kan i sanning vara fantastiskt!

 

 

Tillägnas minnet av mina älskade mor- och farföräldrar -

Märtha och Gösta Larsson samt Inga och Folke Bengtsson, nu alla avsomnade.

 

 

Torsö i december 2008, Christer Bengtsson

 

Källor – aktuella delar av kyrkoarkivet i nämnda socknar samt generalmönsterrullor för sagda regementen.

 

 

Soldaten och konstnären Herman Björnberg, han tillhörde kretsenav de sista indelta soldaterna i Sverige när han gick bort 1963