Soldatanor  från  Ekby !

                Soldatliv, militärtjänst. För min del innebar det 297 dygn vid Livkompaniet P4, Skövde, som pansarspanare. Månader i tält med ryggsäck och sambandsradio. En pluton som svetsades samman vintern 1983 – 84 för att skiljas åt i maj. Goda, glada hågkomster blandade med prövningar som fostrade. Ett särskilt minne lever för alltid med mig: kompaniets besöks-dag för anhöriga. Jag ser min redan då åldrade farfar Folke Bengtsson sida vid sida med min ändå äldre morfar Gösta Larsson, båda Mariestad, gående i korridoren. Båda mindes sina insatser under beredskapsåren med små barn och hustrur hemma och en då mycket oviss framtid. Folke hade också varit placerad vid regementet, även om tidens allvar förlagt honom såväl vid Norges gräns i Dalsland, som senare i Malmö, nära den blödande kontinenten.

                 Vid lunchen efter uppvisningar tilläts vi sitta med våra familjer. De båda gamla vände då samtalet till sin egen uppväxt och människor de mindes. Farfar berättade med känsla om sin morfar, indelte sjukvårdskorpralen Svante Wilhelm Bågenholm (1856-1930) i Resville, Norra Häreneds socken. Likaledes om dennes far korpralen Johannes Blomqvist (1822-1871) också Härened samt generationen innan, soldaten Anders Hägg (1795-1858), Lindärva. Morfar Gösta var inte sämre utan meddelade att hans farfars bror Johan Lock var indelt soldat i Locketorp och att farfars far Gustaf Sköld (1813-1875) varit detsamma i Berg socken. Denne hade dessutom brodern, soldaten Anders Klahr i samma församling, vars son Adolf Klahr tagit över på numret efter fadern. Ävenledes skulle Göstas farmors far Johan Petter Starck (1785-1850) ha varit indelt, bosatt i Låstad. Jag vill lova att mitt sinne snurrade kring gamla knektar vid påföljande uppställning!

                  Åren efter läste jag vid Sparresäters Skogsbruksskola på Klyftamon, Lerdala. En händelse från den tiden är värd att nämnas. Ibland fick vi 24 elever göra studiebesök med en åtföljande lärare. Ämnet behövde inte nödvändigt röra vårt, utan kunde ibland överraska. Således reste klassen till Axvalla Folkhögskola för ett möte med en man och en utställning. En vänlig, berättarsjäl, allas vår Björn Lippold, numera Centrala Soldatregistret i Skövde, tog emot oss och kunde berätta om den då ungefär ett år gamla soldatregistreringen i Skaraborg med namn som major Lennart Larsson, Skövde samt länsbibliotekarie Arne Sträng som initiativtagare. På Björns fråga om någon av oss visste med sig att hon eller han var soldatättling, hade jag som man förstår mycket att anmäla. Sjukvårdskorpralen Bågenholm fanns också redan då registrerad, vilken lycka!

                   Vår värd fortsatte sedan med en kunnig redogörelse för det ständiga knekte- hållet, det s.k. ”yngre indelningsverkets” tillblivelse under kung Carl XI:s 1680-tal. Sverige hade decenniet innan, utkämpat ett av sina blodigaste krig med grannen Danmark för att försvara den nya stormakten kring Östersjön. En ung, oprövad regent hade efter tolv års omyndighet med förmyndarregering, kastats in i detta inferno med tränad motståndare samt gerillakrig (snapphanarna) och vunnit! Den efter kommande domen , förmyndarräfsten över de högadliga, främst greven Magnus Gabriel de la Gardie, blev på grund av dessas eftersättande av rikets försvar samt överförandet av rikedom = kronojord till frälset , ytterligt hård. Reduktionen berövade t.ex. greven de ca 1000 gårdar samt 11 av 13 slottsegendomar han förfogat över. Endast tilläts paret de la Gardie behålla Venngarn i Uppland samt Höjentorp i Valle härad, Eggby socken. Kungen å sin sida skapade ett för riket stående yrkesförsvar, användande återtagen jord för militärens avlöning och boningar. Allmogen indelades i rotar, som var och en skulle ansvara för rekrytering, utrustning och underhåll av en knekt. Landskapsfänikorna med anor från Gustav Vasas 1500-tal tillika de stora, mycket fruktade utskrivningarna till krig ersattes nu av regementen om 1200 yrkessoldater = knektar. Wilhelm Mobergs ”Rasken” var född som företeelse! Dessutom omfattade det militära indelningsverket båtsmanshållet utmed kuster och vissa städer vid insjö, bl.a. i Mariestad samt rusthållet med indelt rytteri, där den beridne soldaten hölls med häst och persedlar av ett rusthåll (= en eller flera gårdar). På detta sätt skapade Carl XI förutsättningen för stormaktens fortbestånd ytterligare några decennier och kunde lämna ett ytterligt väloljat, effektivt krigsmaskineri till sin son och efterträdare Carl XII. Under sin livstid red han också från regemente till nästa för att personligen ta del i mönstringar och övande. Året 1695 godkände han formellt dess utformning för att två år senare gå bort i magkräfta på Stockholms slott.

                     Under mina mor- och farföräldrars återstående år återkom jag ofta till dessa våra knekt- och ryttaranor. Från 1990-talets början blev också släktforskning mitt stora intresse, först och alltid för egen del, lite senare i rollen som handledare för andra. Därmed kunde jag  också glädja de gamla med mera information kring det de redan visste, men också mera långt tillbaka i tiden liggande rön om förmödrar och -fäder. Vi hade alltid lika trevligt, ofta över några koppar kaffe, då sådant var på tal. Strax visade det sig också att soldaternas led var tätare i våra släkten än vi anat; totalt 69 man med hustrur och barn, anor till mina föräldrar!

Tyvärr kallades min käre farfar hem 1988 innan jag hunnit forska ut hans farmors, Britta Kristina Larsdotters (1846-1919) släkte. Denna var gift snickarhustru i Ullervad, maka till Carl Bengtsson (1850-1923) och bodde å Carlsberg, nuvarande Muskötvägen, från dess färdigställande året 1900. Paret fick fem barn dessförinnan i Nilstorp, såsom hyrande. Från flytten till det nya huset hade de också Brittas mor, Catharina Johansdotter Knapp (1823-1907) som inneboende. Denna kvinna var torparänka från Björkelund, Kjeckestad och soldatdotter född i Ekby socken! Nu kommer vi till ”pudelns kärna”.

                      Soldaten n:o 249 vid Skaraborgs Regemente, Johannes Eriksson Knapp (1795 –1837) och Catharinas far är således min farfars farmors far. Genom honom kommer jag in i det omfattande soldatsläktet i Ekby. Som indelt vid detta regementet, nuvarande P4 med anor från 1500-talet, var han årsavlönad yrkessoldat med ett soldattorp och allt vad dit hörde. Förutom Skaraborgssoldater bodde även ryttare för olika rusthåll till hörande Westgiötha Cavalleriregemente i Ekby sockens tre kyrkorotar, Wallby, Ekby samt Ribbenåhs. I länet som helhet fanns dessutom Livregementet till häst (= Livhusarerna , nuvarande K3), med mötesplats på Sanna Hed Örebro samt Västgöta Dals Regemente i västra Skaraborg. Då Johannes antogs för numret och Ribbenåhs rote 1/8 1815 ersatte han den förre knekten Petter Knape, vilken erhöll interimsavsked. Redan vid generalmönstringen 1822 beskrivs dock Knapp som ”siuk,hemma utan attest, får stå quar på förbättring”. Kvar i tjänsten blev han ehuru till han dog på roten 5/6 1837. Rullorna meddelar annars inget om denne min anfader. Vid sin bortgång efterlämnade han änkan Stina Pehrsdotter (1794-1876) och tre överlevande barn, ett dog före fadern. Hon kom att stanna vid Knapegården livet ut, dock inte i soldattorpet: där skulle ju en ny knektfamilj flytta in.