Resebrev Värmland

 

Mariestadsbygdens Släktforskareförening

 

Resebrev

 

Ack, Värmeland du sköna!

Ja, så blev inledningen och inbjudan för de medlemmar från Mariestadsbygdens släktforskareförening som lördagen den 26 maj besökte vårt grannlandskap norröver. Försedda med kaffekorgar och öppna sinnen steg ett drygt fyrtiotal resenärer på bussen i Mariestad. Traditionsenligt ordnas en resa varje termin och nu var siktet inställt på kultur- och litteraturhistorik. I strålande försommarsol framstod landskapet i sin grönaste och grannaste skrud. Ett landskap där många kompetenta, oförglömliga och framstående personer har haft sin vagga. Då kan nämnas både konstnärer, musiker, idrottare, uppfinnare, författare, poeter, politiker med mera, med mera.

 

Resans första stopp blev en kaffepaus vid Klarälvens strand med gemytlig samvaro. Därefter vidare färd förbi Kristinehamn och Karlstad för att sedan besöka kyrkogården vid Östra Ämtervik, strax utanför Sunne, där vår välkända författarinna Selma Lagerlöfs grav är belägen. På en mycket vacker plats, med utsikt över sjön Fryken, hade författarinnan fått sitt sista vilorum. Hon var född 1858 och levde ett innehållsrikt liv fram till 1940. På kyrkogården fanns den Lagerlöfska familjegraven men även gravar där förlagorna till Selma Lagerlöfs litterära gestalter vilade. Till exempel ”Jan i Skrolycka” från boken ”Kejsaren av Portugallien”.

En kort resa därefter stannade vi vid Mårbacka, d v s Selma Lagerlöfs barndomshem. Där vi fick beskåda det vackra hemmet och få ta del av en eminent guidning som lotsade oss genom de unika rummen och gav oss en målande beskrivning av författarinnan. En berättelse om en kvinna som gjort bestående avtryck i litteraturhistorien, en entreprenör som var färgstark för sin tid samt en föregångare och rebell i kampen om kvinnlig rösträtt. Med sinnena fulla av intryck begav vi oss sedan vidare till den väntande lunchbuffén som välbehövligt inmundigades strax utanför Sunne.

Ur ett släktforskarperspektiv är man alltid nyfiken på hur människor levde i gamla tider med de normer och förutsättningar som rådde då. Just Värmland är känt för sina järngruvor, sin vattenkraft och sina skogar, naturtillgångar som ligger till grund för både järnhantering och papperstillverkning. För att knyta an till en bevarad bruksbygd med hantverkstraditioner blev nästa punkt på programmet det gamla järnbruket i Munkfors. Med forsens brus i bakgrunden fick vi en levande bild av hur järnhanteringen en gång i tiden gått till, en tid innan arbetsmiljölagar och skyddsföreskrifter satte stopp för risker för arbetsskador. Smeder och hantverkare hade ett hårt och farligt jobb. Bland annat var ljudnivån vid stångjärnshammaren så hög att hörselskydd inte behövdes - smeden hade redan förlorat sin hörsel! Även här fick vi en sakkunnig och trovärdig guidning och visning av järnbruket genom föreningsmedlemmar från ”Gamla bruket i Munkfors” som med ideella krafter bevarat mycket för eftervärlden.

Som avslutande del av resan fick vi ta del av den byggd som var Tage Erlanders och Erik Gustav Geijers. Erlander var Sveriges statsminister under närmare 23 år och han var född i Ransäter 1901. Då han avled 1985 begravdes han i Ransäter vilket gav oss anledning att besöka graven. Strax intill Ransäters kyrka ligger skolhuset där Tage Erlander och hans syskon föddes och där hans far var folkskollärare. För att hedra bygdens son och Erlanders minne invigdes Erlandersgården 1987, strax intill detta skolhus. Där finns permanenta utställningar om Tage Erlanders liv, karriär och skildringar av den betydelse han hade för svensk politik. Diktaren Erik Gustav Geijers såg dagens ljus 1783 i Ransäter och levde till 1847, då han avled i Stockholm. På kyrkogården fanns Geijerska familjegravarna och endast ett stenkast från färdvägen låg Geijersgården, den gamla bruksherrgården, som idag är minnesgård. Eftermiddagsfikat avnjöts innan vi tog ett sista farväl av bygden och begav oss hemåt. Med nyvunna kunskaper om landskapet och upplevelser som berikat och förnöjt våra sinnen, kan man bara konstatera att Värmland är skönt!

 

Ingrid Nyman Johansson

Styrelsemedlen i MSF