Resebrev bilresa Torsö

 

Mariestadsbygdens Släktforskareförening

Resebrev från Mariestadsbygdens Släktforskareförening

Bilresa till Torsö

 

 

Efter förslag från föreningsmedlemmar gjorde Mariestadsbygdens Släktforskareförening en bilresa till Torsö lördagen den 7 oktober. I gemensam tropp, men i egna bilar, avreste 48 medlemmar från Mariestad för att besöka ön. I det lite kylslagna höstvädret anlände styrkan så småningom till Torsö kyrka, även kallad Wiksala kyrka, där ordföranden Christer Bengtsson mötte upp. Som inspirerande föredragshållare och guide för dagen, berättade han sakkunnigt om såväl kyrkan som om Torsös historia. Färden fortsatte därefter till Laxhall Seaport vid Brommöfärjan. Vid det laget hade flera i resesällskapet blivit rejält kaffesugna, så gruppen tog en stunds paus innan man vandrade vidare till de nybyggda fritidshusen nere vid vattnet. Där berättade vår guide om gamla tiders Brommö och det hårda livet på ön för mer än ett sekel sedan. Ur ett släktforskarperspektiv var det intressant att höra om både det gamla glasbruket och om glasblåsarsläkterna från Böhmen och Mähren. Fascinerande var även historien om hur glasblåsarhustrurna gick samman och med gemensamma krafter brände ner öns bryggeri för att få slut på karlarnas superi.

 

Bilutflykten fortsatte sedan till Fågelö gård där vi, efter några hundra meters promenerande, besökte den gamla ödekyrkogården där en gång S:t Peders kapell låg. Här berättade vår vägvisare om den gamla byn Rud, en gång belägen där nötkreatur nu går och betar. Lika intressanta var även berättelserna om öns knekttorp och indelta soldater som då tillhörde Skaraborgs regemente, Norra Vadsbo kompani och Livregementets husarer.

 

Avslutningsvis bilade släktforskarna till den gamla hembygdsgården Hulan belägen norröver och nära strandkanten vid Kilmaren och Kalvöarna. Torpet Hulan har anor sedan sent 1600-tal och är Torsös äldsta bevarade gård. De människor som bott i stugan delade då området med andra utsatta i ytterligare minst tre stugor, tillhandahållna av kyrkan som en slags tå. Försörjningen var dagsverken, fiske och allehanda hantverk. I det lilla, låga fisketorpet betraktades såväl historiska bruksföremål i själva torpet som fiskeutrustning i den gamla ladan. Föremålen var både var väl bevarade och pedagogiskt förklarade. Man kände över lag en ödmjukhet över den avsides belägna boningen där människor kämpat för sitt levebröd utan vare sig elektricitet eller moderna bekvämligheter. De som fortfarande hade kvar fika i korgen plockade här fram sina sista tuggor. Under en gemytlig stund ventilerades både ett och annat om egna rötter eller anknytningar till Torsö. Med nytt stoff och historisk fakta, om både egna anor och andra ”Torsövargar”, avslutades dagens aktiviteter av en samling mycket nöjda resenärer.