Resa till Lidköping


Mariestadsbygdens Släktforskareförening


Tre intressanta platser får besök


I början av juni reste bilburna släktforskare från Mariestad mot Lidköping och Limtorget. Lars Larsson kom och mötte upp. Lidköping eldhärjades 1849 men Limtorget undgick branden med sina medeltida byggnader. Den gamla infarten gick genom Limtorget och man kunde ta sig vidare till Nidarosdomen i Norge. Sven Heil berättade om stadens häståkeri och ålderman Bengt Thiger visade en stor modell över det gamla hamnområdet och berättade om tidigare verksamhet. Båda tillhör Nicolai Gille. I tryckerimuseet plockade Bertil Ström bokstäver som ligger i små fack, visade och berättade hur man satte ihop bokstäver. I Kina fanns redan konsten att trycka med bokstäver men av trä som inte höll i längden. Utvecklingen gick framåt, Lars Larsson visade vid ”tangentbordet” hur bokstäver gjöts i bly och trillade ner i ordning för att sättas ihop till tryckning.


Sällskapet reser vidare till Stola Herrgård. När vi går in genom grindstolparna möts vi av en stor ek som Carl von Linné planterade på sin Västgötaresa 1746.  På trappan tar Jörgen Linquist och en dragon från Carl XII:s tid emot oss och Jörgen berättar i stort Stolas historia. En av Sveriges bäst bevarade karolinska herrgårdar både in och utvändigt, stod klar 1719. Som släktforskare vill man komma längre tillbaka i tiden och Stola säteri finns nämnt i arkiven så tidigt som 1421. Familjen Ekeblad har satt sin prägel på herrgården med ekblad som vapenbild vilket man kan se på bl a tapet och prismor. Carl Hårleman utformade i mitten av 1700-talet den vackra rokokoinredningen. Efter Ekeblad avtog intresset att bo på Stola. Under senare ägare försvann lösöret och guiderna berättade att Stola stod tomt i nästan hundra år. På 1900-talets första hälft återställdes Petter Wernbergs vackra tak- och väggmålningar till ursprungsskick av familjen Ander. De renoverade/moderniserade och under 30 år försökte köpa tillbaka det som funnit på herrgården.


Till tredje och närliggande sista resmålet rattar vi till Strö kyrka. Vaktmästaren Conny Jonsson möter upp och guidar i den romanska kyrkan byggd av sandsten från Kinnekulle. De äldsta murarna är troligen från slutet av 1100-talet. Danskarna har på 1560-talet troligen varit och härjat i bygden. Vid restaureringen 1921 togs de vackra takmålningarna från 1400-talet fram igen. Tittar man upp i valvets mitt ser man en cirkel som är ganska unik, föreställande treenigheten, ett huvud med tre ansikten riktade åt tre håll. Två par ögon, tre näsor och tre munnar. Man knackade även bort putsen från altaret för att få tillbaka det forna utseendet och då gjordes ett relikfynd, föremål som kan knytas till helgon, som murades tillbaka igen. Den ena klockan från 1639 är utsmyckad med Ekeblads och Forstenaättens vapen. I långhuset finns den Ekebladska graven, släkten på Stola samt vapensköld. Väl ute möttes vi av stormbyar och det var skönt att sätta sig i bilarna för återresan till hembygden.

 

Reseskildrare, Eva Ekman MSF