Bild 1 - Redan i den tidigaste allmänna stadslagen, påtänkt i Skarastadgan 1335 av kung Magnus Eriksson och klar ca 1350, fanns bestämmelser för sta-dens område med tullar, privilegier m.m. Många olika typer av gränsstenar har kommit till sedan dess, i avsikt att markera stadsgränsen. Denna första bild före-ställer en sådan vid norra infarten till Mariestad (E20, Brodderud) Texten lyder: ”ANNO 1583 AF THEN HÖGBÅRNE FURSTE OC HERRE HERTIG CARL ER MARIESTAD FUNDERIT OC PREVILIGERIT OC HIT TIL THENE STEN GÅR STADSENS EGOR.” Ursprungligen har staden haft fem likadana stenar, varav tre återstår idag; denna i Krontorp, en ut mot Snapen samt en i riktning Ullervad (mellan Ulriksdal och Brunnsberg). Hertig Carlslogen av Gö-tiska Förbundet har sedan början av 1990-talet förtroendet att vårda dessa kvar-varande. En av de två saknade stod ute i Mariestadssjön på Miskär, den andra någonstans utmed gränsen mot Leksberg, möjligen i Sjöängen.

Bild 2 - Skövde kan uppvisa denna bortglömda gränsmarkering i gjutjärn och av betydligt yngre datum utmed vägen till Varola från Timboholms industriområde (nära värmeverket). I förfluten tid gick gränsen här emellan Skövde stad och församlingen Öm, idag borta ur vårt medvetande. Liknande och betydligt större metallvårdar återfinnes på skilda håll bl.a. i Mälardalen, då inte sällan gräns mellan härader eller län. Om än av annat material har även dessa gränsmärken ett självklart behov av bevarande för framtiden.

Bild 3 - Under 1600-talet och stormaktstiden ökade resandet i Sverige, främst av kronans folk och de två högre stånden. Bönderna var ålagda ett visst antal skjutsningar per år, reglerat i jordaboken samt innerligt avskytt. Vägarna i riket var dock mestadels dåliga, ibland inte bättre än medeltida ridstigar eller hålvägar. År 1634 inrättade dock Axel Oxenstierna länen med länsstyrelserna, inom vilka landskontoren ålades ansvar för farbara vägar. Ånyo föll utförandet huvud-sakligen på de jordägande bönderna, vars gårdar hade att ansvara för en väg-sträcka vardera, uppmätt och markerad. Den väghållarsten Du ser på bilden, återfinnes nära Bengtstorp och Södra Lövåsen i Ullervad socken. Texten lyder endast ”92” (numret på sträckan/ansvarig gård) samt en pil utvisande riktningen i vilken skötseln skulle utföras. Få av dessa stenar är kvar idag.

Bild 4 - År 1649 stadfästes den första, riktiga gästgiveristadgan av Drottning Christina. Med en till två mils mellanrum skulle dessa hållplatser ligga, redo med byteshästar (för vilka bönderna ansvarde). De gamla landskapsmilen, olika långa i olika landskap, ersattes nu av en enhetlig mil; från detta år 18.000 alnar = 10.688 meter! Tidigare hade västgötamilen varit drygt 13.000 meter…På gästgi-vargården uppsattes så småningom anslag om kostnaden för olika långa resor, men det förutsatte att man inte steg av tidigare, längs vägen. Behovet av marke-ringar, milstenar, uppkom således. Till en början var dessa säkert av trä eller an-nat förgängligt ursprung, varför landshövdingen över Skaraborgs Län, Harald Strömfelt, ingrep 1697. Efter dennes order om ”vägars avmätande och milernas justerande”, utfört av lantmätarna Sven Broddesson, Christopher Hjerpe samt Mårten Bosell, beställdes stenarna av stenhuggaren Per Stenhammar och dennes kollegor i Västerplana. Dessa förfärdigade 844 stenar, varav 540 finns kvar idag i varierande skick. Försedda med Kung Carl XII:s namnchiffer samt årtalet 1707 sattes de upp efter följande ordning: från gästgiveriet - ¼ mil, ½ mil, ¼ mil, 1 mil, ¼ mil, ½ mil etc. Bönderna ålades hämtning och uppsättande av stenarna, naturligt nog en extra påfrestning under det Stora Nordiska Kriget (källa: Åke Möller –”Vadsbos milstenar 300 år”, Ullervad-Leksbergs Hembygdsförenings årsskrift 2008). Den välbevarade milstenen på denna bild kan ännu beses vid gården Ängen, utmed den uråldriga landsvägen mellan Övertorp på Billingen och Berg socken. Längs denna vägsträckning, vidare mot Varnhem, går det ock-så utmärkt att iaktta stenarnas följd, då de till större delen är bevarade!

Bild 5 - Denna ”kvartssten” = ¼ mil återfinnes vid Bockaskede naturreservat nedom gården Toran, längs ovan sagda väg, denna gång mellan Berg och Ög-lunda socknar. Efter en ”kvartssten” följer således antingen en ”halvsten” = ½ mil alternativt en milsten = 1 hel mil, beroende på ordningen sedan tidigare.

Bild 6 - Denna sten, en ”heidesten”, efter ordet heideridare = överordnad skogvaktare, idag närmast jägmästares status, står uppställd vid sidan av stora landsvägen mellan Böja och Holmestad socknar. Kung Carl XI såg mot slutet av 1600-talet ett behov utifrån kronans intressen att identifiera skogsägandet i Sve-rige. Uppdraget som gavs den s.k. ”Första Skogskommissionen” här i Skara-borgs Län var att fastställa kronans skogsinnehav och att ifrågasätta enskilda skattebönders äganderätt, för den händelse den inte var dokumenterad. Alltså fick en hel del skattebönder se sig berövade sin nedärvda skogsmark, vilken skattlades som kronoskog, allra helst som kommissionerna hade domstols rättig-heter... Detta trots den tidigare ägarens gränsmarkeringar i form av ”tre-stenarör” alternativt ”fem-stenarör. Endast godkänt, lagbindande dokument dög. Kungen var dock inte nöjd med den första kommissionen, utan sände ut en andra, vilkens arbete slutgiltigt skulle fastslå kronans kronoparker samt krono-allmänningar. Av denna anledning varierar årtalen på de sedan uppsatta stenarna, alltid försedda med de tre kronorna (”krönter steen” på de gamla kartorna); 1687, 1690, 1692 m.fl. Carl XI avled som bekant år 1697, men hans stenar står ofta kvar i våra bygder. Efter vårt län kom liknande genomgångar att ske med skogsinnehavet i ytterligare några län, men arbetet blev inte klart. Idag är dessa stenar kulturminnesförklarade och skyddade av fornminneslagen. En vacker sten står nära oss mellan Ek och Lugnås, en annan mellan Utby och Ekby (Råkullsrö-ret), ytterligare en tredje nere vid stenbordet i Sjötorps hamn. Stenen på bilden visar på denna sidan ut mot Kinne kronopark 1687…

Bild 7 - …och har på andra sidan texten ”Klyftamoon” (idag såväl brukad skog som naturreservat) och utgjorde alltså gräns mellan de båda skogsområde-na. I Klyftamons inre dväljs ännu mycket åldriga träd (Lindbergs yta), häll-marksskog, mossar och moras; en i sanning fantastisk naturtyp! Lämpligen stan-nar man bilen längs den s.k. Spårvägen som korsar genom området. Medtag kar-ta och kompass!!

Slutord blir naturligt nog – var inte rädd att stanna fordonet för en närmre titt på dessa talande lämningar – men – iakttag alltid stor försiktighet med trafiken! Bättre då att parkera lite längre bort och säkert. Tag också något rejält på Dig/Er som skodon! Välkommen ut till vår gemensamma historia!

Torsö i december 2016,

Christer Bengtsson

Bild 4